Hur kan folk få det att se så enkelt ut att lämna mig, att glömma mig, att ersätta mig med någon bättre?

Jag vet att jag inte diskar om jag behöver, gärna äter av din mat eller rester om det är gott (din mat kan ju vara ännu godare). Jag lämnar gärna kläder framme, det är ju jobbigt att vika. Jag använder telefonen lite för mycket, speciellt om du vill prata om din dag, eller om något jobbigt. Hur jag sneglar på den när den vibrerar. Jag vet att jag inte är den vackraste personen, insidan eller utsidan. Jag kan ibland berätta vita lögner för jag tycker mitt liv behöver krydda. Hur jag gärna berättar om vad jag vill, blir så entusiastisk och sen gör jag inget av det. Två veckor senare kommer jag med något annat nytt, coolt. Det måste vara tröttsamt för dina öron.

Jag ber om ursäkt att jag är som jag är, jag påstår inte att alla andra är perfekta, men jag är inte en lätt person att umgås med. Så till alla som har lämnat mig, hoppas ni hittar det ni letar efter hos någon annan. Och ni som fortfarande står vid min sida, tack.

Jag växer fortfarande, lär mig fortfarande men jag älskar er fortfarande lika mycket. För det om något är jag bra på, att älska folk. Jag st svårt att släppa folk, så oftast är de kvar och gnager bra många år innan de försvinner. Dock vet jag bättre än att försöka plåstra ihop något, det gick inte första gången, varför skulle det funka andra gången för?