Hej! Äntligen tog jag upp min kamera igen! Tog upp min gamla d200, gick igenom flera youtube-tutorials och köpte ett efterlängtad objektiv (35 mm). Vad roligt det var att få fota igen, speciellt min favoritmodell Sandra. Dock satt jag och funderade för mig själv när jag åkte bil hem från Tierp igår... Vad ska jag göra med alla bilder jag tar, de som jag faktiskt blir nöjd med? Lägga upp på bloggen förstås! Funderar dock på en ny blogg då denna innehåller så mycket gammalt och jag vill ha en som fokuserar på resor och foton. Vi får se vad som händer, just nu ska jag börja skriva på en hemtenta vilket inte känns så kul under dessa isoleringsveckor. Jag känner mig lite ensam då Jens jobbar borta måndag-torsdag denna vecka så jag träffar inte så många. 

 

Här är en bild på Sandra! Hon fick låna min tröja då våren inte riktigt har kommit igång än så det behövdes lite färger på bilden. 

 

Hej, det var inte igår. Jag råka ramla in här och blev lite sugen på att skriva om vad som händer. Senast jag skrev hade vi flyttat till Tolftaliden, hjälp vad länge sen. 

 

Det har alltså gått fyra år, vad spännande att inse vad mycket jag har gjort och hur livet har ändrats.

Jag fick slut på idéer efter jag gick in i väggen när jag studerade på komvux. Då bodde vi på centralgatan, jag och Jens. Vad är det meningen jag ska göra nu? Min dröm om att bli marinbiolog har aldrig försvunnit, men jag fick inse mina begränsningar. Jag började jobba på posten, började må bättre och fick in en rutin. Fem månader in och jag gick in i väggen igen, men denna gång var det inte psykiskt, utan fysiskt. Hela kroppen gav upp, kunde inte gå i trappor eller gå längre sträckor. Blev sjuksriven och påbörjade rehabilitering. Fick simma i varm bassäng, gymma med sjukgymnast och gick skogspromenader med hundarna.

 

Under den sommaren jobbade jag 50% på posten, eller ja, nästan hela sommaren. I juni åkte jag, mamma och hundarna till Kilvo, Gällivare under en vecka. Det var otroligt mysigt, trots att det är snart fyra år sen. När min anställning gick slut var jag arbetslös. Jag och Jens flyttade till Tolftaliden den hösten, och då fick Snuff äntligen flytta hem till mig. Han stortrivdes, äntligen fick han somna och vakna upp med bästa matte, och nu även husse. Dessutom slapp han mammas nya valp som alltid var på honom. 

 

Arbetslös, men inte länge för jag är inte så duktig på att sitta hemma och vänta bara. Provade något nytt och började vikariera på förskolor, någon månad in och jag fick anställning på en förskola i Söderfors. Där jobbade jag nästan ett år och trivdes väldigt bra med barnen. Det roliga var dock att jag har aldrig tänkt mig som en person som skulle passa med att jobba med barn, men där stod jag och älskade det. Dock okunnig, väldigt okunnig och kände mig otillräcklig. Jag skickade in en ansökan till förskollärarprogrammet i Uppsala och lyckades komma in(!!!). Det trodde jag inte, eftersom mina gymnasiebetyg inte är något att hurra över, men det visade sig att det var högskoleprovet som gjorde att jag kom in. 

 

Under den tiden, då jag fick reda på att jag hade kommit in, var det inte så kul hemma. Snuff, min älskade, älskade hund, mådde inte bra. Han har haft problem med höften ibland, men det som var riktigt illa var hans lungor. Sommaren var inte rättvis den sommaren. Snuff hade det tufft, han kunde inte andas och jag som bestämde att det inte var rättvist att låta honom plågas för min skull. Den 30 juni 2017 somnade Snuff in. Det var det tuffaste jag har varit med om, och jag gråter så fort jag pratar om det, eller skriver om det som nu. Jag pussade honom och viskade viktiga saker som han behövde höra och som jag behövde säga. I sommar är det tre år sedan, och jag saknar honom fortfarande och jag kommer alltid göra det. Min första hund, han som adopterade mig. Någon som saknade honom var Thea, Snuff var hennes favorit. Det jag försökte tänka på, att hon hade bråttom till Snuff. För Thea blev väldigt sjuk ett halvår senare och fick somna in på förarsättet i mammas bil. Tre hundar på två år, inte alls rättvist. Alla tre hade alldeles för bråttom. Tre viktiga individer i mitt liv.

 

Efter att Snuff var borta avskydde jag Tolftaliden, lägenheten ekade och kändes inte som hemma. Eftersom Jens jobbar i Uppsala och min jag skulle börja studera i Uppsala kläckte jag idéen att flytta. Jens var inte så sugen och var väldigt hemmakär men tillsammans tog vi beslutet att vi skulle flytta. Den 1 augusti 2017 flyttade vi till Väktargatan i Uppsala, och här sitter jag också just nu, nästan 2,5 år senare.

 

Jag och Jens håller ihop, och vi blir starkare ihop för varje dag. Det hade jag aldrig trott i mitt rum i Halmstad för 5 år sen! Vi förlovade oss i december 2018. Han är i skrivande stund ute på jobb och kommer inte hem förens på torsdag. Jag är så stolt över honom och undrar varje dag vad jag har gjort för att förtjäna honom. Han är min klippa och jag är så tacksam att han finns i mitt liv. Vi har rest till Grekland och insåg att varma länder inte är vår grej, men jag hittade en ny hobby och det är vattenfall! Att resa till urskogar, se och bada i vattenfall och se vacker natur, helst i human värme (alltså 25 grader eller mindre haha). Solstolar och stränder lämnar vi till andra. 

 

Idag mår jag bra, även jag har problem med min kropp. Det visade sig att jag lyckades få en kronisk sjukdom som heter fibromyalgi när jag jobbade på posten. Men jag låter det inte hindra mig, utan jag studerar och jobbar på. Om ett år är jag lärare. ETT ÅR! Tiden går så fort. Men jag är väldigt exalterad över framtiden!

 

Sist men inte minst så måste jag ändå nämna två viktiga djur i mitt liv, Troll och Bilbo. Mina föräldrars hundar. De är som medicin (som hundar alltid har varit för mig). Jag försöker komma iväg så ofta jag kan till Tierp och går långa promenader i skogen och myser väldigt mycket. Hundar är bäst. OCH!!!! Jag har blivit faster x2!! Både Jakob och David har fått barn. Jakob fick en liten Edvin i maj 2019 och David fick en Hailey i juni 2019. Mina hjärtan! Vilken kärlek.

 

Jag kanske skriver här snart igen, det var kul.

 

 

 

Till han som är en stor del av ljuset i mitt mörker. Till han som har det största hjärtat jag har mött på. Till han som alltid finns där, även när det ibland går fel. Till han som jag älskar. Till han som har tre barn som han behandlar lika och älskar tveklöst mycket. Du är en förebild som jag är stolt över att ha i mitt liv, jag älskar dig pappa.

 

Grattis på farsdag.

 

Jag är som ett barn på julafton över att jag tar i min kamera och att

mitt nya hem bjuder på världens bästa fönsterljus. Lyckorus.

What's up med den djävulskt fula reklamgrejen längst uppe på sidan? Hela min design som jag jobbade med i 3 timmar blev helt plötsligt förstörd.

Foto från 2013, favoriter man aldrig la upp

1. Min skola är ett skämt.

2. Jag dricker för mycket kaffe.

3. Min skola är ett skämt.

4. Jag är arg.

 

Dear hair

Sen 2012 har jag sparat ut håret, tagit hand om det som det är mitt barn. Men Halmstad har erbjudit konstigt vatten och på 3 månader här har det blivit tunt i topparna och torrt. Så här ska det kapas. För om det är något jag har lärt mig nu när jag är lite lite vuxen är att det är kvaliten som räknas, inte långt och slitet. Be ready, här kommer lite hårinspiration klockan 1 på natten denna onsdag.

 

Jag har blivit med blender! Åh, lyckan att få mixa en massa random frukter och bär när den är som bäst. Mixa spritdrinkar och nyttiga juicer. En bra onsdag helt enkelt.

 

Imorgon är det jag som laddar upp bild på en god blandning, be ready!