Salongsberusad och fnittrig av tankar som leker.
Springer och packar kläder, syr ihop trasiga, blommiga byxor, sätter nitar på skinnjacka, väljer skor, skriver ut papper, skriver personliga brev, känner mig vuxen. Men ändå, är jag nog inte det. Jag åker ändå till England, för att jag vill. Jag slösar pengar på saker bara för att jag kan. Jag gör så mycket bara för.. att det är möjligt.
Jag borde vara vuxen och stanna hemma, skaffa rosa kortet, spara pengar. Se en svensk sommar, jobba på coop och antagligen inse att det är bäst så. Men jag vill inte. Jag vill se palmer, umgås med Elin, vara salongsberusad varje kväll, bränna mig, få fräknar, kyssa brittiska män och börja prata med en mixad dialekt. Jag vill fira ett år med skåne och norrland den 15:e maj, jag vill åka dit peppad på livet och sen kanske lessna och åka hem. Då har jag provat på, även om jag kommer hem utan pengar och jobb. Jag vill ha en galen sommar, en sommar att minnas, som förra. Sen packa mina väskor och åka ner till lidköping. Om jag kommer in. TurismKulturEntreprenör. Så stort, så redo.
Så kanske jag är redo att bli vuxen, jag vill bara leva ut min sista sommar som ungdom till 100%. Jag vill ändå leva som jag drömmer. Och att vara utomlands är min dröm. Men jag vet inte, kanske jag borde ta vara på coop. Jag vet inte. Jag är delad. Jag har ingen aning. Men egentligen hatar jag coop, coop har tagit för många av mina sommrar. Hjälp? Nej, jag kan bara rädda mig själv den här gången. Red ut dina tankar, räkna din ekonomi, tänk efter. Det löser sig, förhoppningsvis till det ultimata.
Kommentarer