Den när jag får godkänt på teorin och 10 min senare tappar jag min mobil så att den går sönder. Men jag är lycklig ändå, för det är bra. Det med mobilen är mindre bra, men det löser sig. Allt löser sig.

Jag har varit ganska dålig på att skriva blogg senaste året. Jag har försökt skriva nån gång för det är så kul att gå tillbaka i arkivet och läsa. Vad jag har gjort i år?

 

I år, runt mars, har jag varit i England för att hälsa på Johanna i Brighton och sen Olivia och Chiara i London. Jag åkte någon vecka senare till Spanien för att vara där i en vecka med Chiara för att överraska Elin, det var så fint. Sen åkte jag i mitten av Augusti (tror jag det var) för att jag ville så gärna träffa Elin, Chiara och Olivia. Jag bokade spontant flyget 10 timmar innan det gick, stresspackade, beställde taxi och sen åkte jag iväg i en vecka.

 

Jag började studera miljövård på Uppsala universitet och insåg väldigt snabbt att distansplugga inte är min grej, även om miljö är nog det. Så jag har sökt skola till våren. Jag har pratat med människor jag vet skulle stötta mig och alla säger samma sak, ÅK om du kommer in. Jag måste nog lyssna på dem, de bryr sig om mig mer än vad jag gör ibland. Och de vet bättre dessutom. Jag måste våga för att växa. Bort från min comfort zone.

 

Jag har haft några helt galna utgångar, mysigaste innekvällarna och varit så tacksam att jag har haft Malin, Johanna och Therése i mitt liv den här sommaren. Utan dem hade jag nog varit 2008 deprimerad. Dessutom är jag tacksam över att jag har kunnat åkt utomlands till vänner för att komma iväg från lantliga lukten i Tierp.

 

Olivia har kommit hem. Inte England Olivia utan Olivia Olaisson som har varit borta i ett helt år i USA. Jag önskar jag hade prioriterat henne och åkt och hälsat på, det tänker jag ångra 2013. Men nu är hon hemma, och det var så fint att jag träffa hennes vackra jag i fredags. Jag har saknat henne, men på ett sätt är jag glad att hon åkte. Hon har växt så mycket som person, jag har lärt känna henne bättre och ett år har gått så fort. Så, jag är glad att du är hemma Olivia.

 

Kort och sagt, även om 2013 har varit ett riktigt tråkigt år för mig, för det känns som jag inte har åstakommit något så ska jag vara nöjd. För jag har ju fina människor jag kan öppna mig för, vilket man inte ska ta för givet någon dag om året. 

 

Jag tror att eftersom 2012 var amazing, 2013 var bra så kommer 2014 vara den mest minnesvärda året någonsin. Om det inte börjar så, tänker jag göra det pirrande bra. Jag vet att det är två månader kvar, men jag är redo att prova på. Tills dess tänker jag njuta av två lugna månader innan 2014 smäller till.

 

Puss.

 

Idag ska jag göra teoriprovet för körtkort och på fredag ska jag köra upp. Jag tror jag inte klarar det MEN om jag gör det har jag lovat mig att köpa en kamera. Jag vill starta en youtubekanal där jag kan göra alla konstiga challenges som alla mina beloved ytkändisar gör. Det verkar så kul. 

 

Om jag inte klarar det... Så ska jag leta uppkörning i Östersund. Måste klara det 2013 för annars blir jag så ledsen. Jag har gråtit, det har varit blodigt (nej men det låter alltid coolt när man skriver så) och jag har aldrig någonsin velat ha ett rosa kort mer än nu. Håll tummarna!