A bit late but never gone
Hej, det var inte igår. Jag råka ramla in här och blev lite sugen på att skriva om vad som händer. Senast jag skrev hade vi flyttat till Tolftaliden, hjälp vad länge sen.
Det har alltså gått fyra år, vad spännande att inse vad mycket jag har gjort och hur livet har ändrats.
Jag fick slut på idéer efter jag gick in i väggen när jag studerade på komvux. Då bodde vi på centralgatan, jag och Jens. Vad är det meningen jag ska göra nu? Min dröm om att bli marinbiolog har aldrig försvunnit, men jag fick inse mina begränsningar. Jag började jobba på posten, började må bättre och fick in en rutin. Fem månader in och jag gick in i väggen igen, men denna gång var det inte psykiskt, utan fysiskt. Hela kroppen gav upp, kunde inte gå i trappor eller gå längre sträckor. Blev sjuksriven och påbörjade rehabilitering. Fick simma i varm bassäng, gymma med sjukgymnast och gick skogspromenader med hundarna.
Under den sommaren jobbade jag 50% på posten, eller ja, nästan hela sommaren. I juni åkte jag, mamma och hundarna till Kilvo, Gällivare under en vecka. Det var otroligt mysigt, trots att det är snart fyra år sen. När min anställning gick slut var jag arbetslös. Jag och Jens flyttade till Tolftaliden den hösten, och då fick Snuff äntligen flytta hem till mig. Han stortrivdes, äntligen fick han somna och vakna upp med bästa matte, och nu även husse. Dessutom slapp han mammas nya valp som alltid var på honom.
Arbetslös, men inte länge för jag är inte så duktig på att sitta hemma och vänta bara. Provade något nytt och började vikariera på förskolor, någon månad in och jag fick anställning på en förskola i Söderfors. Där jobbade jag nästan ett år och trivdes väldigt bra med barnen. Det roliga var dock att jag har aldrig tänkt mig som en person som skulle passa med att jobba med barn, men där stod jag och älskade det. Dock okunnig, väldigt okunnig och kände mig otillräcklig. Jag skickade in en ansökan till förskollärarprogrammet i Uppsala och lyckades komma in(!!!). Det trodde jag inte, eftersom mina gymnasiebetyg inte är något att hurra över, men det visade sig att det var högskoleprovet som gjorde att jag kom in.
Under den tiden, då jag fick reda på att jag hade kommit in, var det inte så kul hemma. Snuff, min älskade, älskade hund, mådde inte bra. Han har haft problem med höften ibland, men det som var riktigt illa var hans lungor. Sommaren var inte rättvis den sommaren. Snuff hade det tufft, han kunde inte andas och jag som bestämde att det inte var rättvist att låta honom plågas för min skull. Den 30 juni 2017 somnade Snuff in. Det var det tuffaste jag har varit med om, och jag gråter så fort jag pratar om det, eller skriver om det som nu. Jag pussade honom och viskade viktiga saker som han behövde höra och som jag behövde säga. I sommar är det tre år sedan, och jag saknar honom fortfarande och jag kommer alltid göra det. Min första hund, han som adopterade mig. Någon som saknade honom var Thea, Snuff var hennes favorit. Det jag försökte tänka på, att hon hade bråttom till Snuff. För Thea blev väldigt sjuk ett halvår senare och fick somna in på förarsättet i mammas bil. Tre hundar på två år, inte alls rättvist. Alla tre hade alldeles för bråttom. Tre viktiga individer i mitt liv.
Efter att Snuff var borta avskydde jag Tolftaliden, lägenheten ekade och kändes inte som hemma. Eftersom Jens jobbar i Uppsala och min jag skulle börja studera i Uppsala kläckte jag idéen att flytta. Jens var inte så sugen och var väldigt hemmakär men tillsammans tog vi beslutet att vi skulle flytta. Den 1 augusti 2017 flyttade vi till Väktargatan i Uppsala, och här sitter jag också just nu, nästan 2,5 år senare.
Jag och Jens håller ihop, och vi blir starkare ihop för varje dag. Det hade jag aldrig trott i mitt rum i Halmstad för 5 år sen! Vi förlovade oss i december 2018. Han är i skrivande stund ute på jobb och kommer inte hem förens på torsdag. Jag är så stolt över honom och undrar varje dag vad jag har gjort för att förtjäna honom. Han är min klippa och jag är så tacksam att han finns i mitt liv. Vi har rest till Grekland och insåg att varma länder inte är vår grej, men jag hittade en ny hobby och det är vattenfall! Att resa till urskogar, se och bada i vattenfall och se vacker natur, helst i human värme (alltså 25 grader eller mindre haha). Solstolar och stränder lämnar vi till andra.
Idag mår jag bra, även jag har problem med min kropp. Det visade sig att jag lyckades få en kronisk sjukdom som heter fibromyalgi när jag jobbade på posten. Men jag låter det inte hindra mig, utan jag studerar och jobbar på. Om ett år är jag lärare. ETT ÅR! Tiden går så fort. Men jag är väldigt exalterad över framtiden!
Sist men inte minst så måste jag ändå nämna två viktiga djur i mitt liv, Troll och Bilbo. Mina föräldrars hundar. De är som medicin (som hundar alltid har varit för mig). Jag försöker komma iväg så ofta jag kan till Tierp och går långa promenader i skogen och myser väldigt mycket. Hundar är bäst. OCH!!!! Jag har blivit faster x2!! Både Jakob och David har fått barn. Jakob fick en liten Edvin i maj 2019 och David fick en Hailey i juni 2019. Mina hjärtan! Vilken kärlek.
Jag kanske skriver här snart igen, det var kul.
Vattenfall!
Världens gulligaste Bilbo.
Denna trio ändå, Lita, Théa och Snuff. Saknar er.
Kan vara den finaste bilden jag har på mitt hjärta.
Jens. Du mitt allt.
Du är han som alltid står upp.
Till han som är en stor del av ljuset i mitt mörker. Till han som har det största hjärtat jag har mött på. Till han som alltid finns där, även när det ibland går fel. Till han som jag älskar. Till han som har tre barn som han behandlar lika och älskar tveklöst mycket. Du är en förebild som jag är stolt över att ha i mitt liv, jag älskar dig pappa.
Grattis på farsdag.
What's happening in your life
Det är inte det att jag inte har tid att skriva blogg, eller viljan. Det är snarare det att jag skrev så öppet när jag var i tonåren att det har blivit svårt att beskriva hur mitt liv är när jag inte vet vem det är som läser. Men jag ska försöka att skriva oftare, för de som vill.
Vad gör jag just nu? Just nu sitter jag och njuter av en kopp kaffe och springer fram och tillbaka mellan toan eftersom jag fick ta en stark dos av min magmedicin igår. Jag har insett lite att jag aldrig har klagat så mycket över min kropp och mitt liv som just nu. Speciellt till Jens, han får höra i princip allt. Jag vet inte om jag har mått så otroligt bra efter jag tog bort halsmandlarna, att jag inte ens tänkte på min kropp, inte ens min fekalom. Men nu plötsligt är skolan svår, min högra hand känns nästan obrukbar och min mage gråter av nästan allt jag stoppar i mig, så smärtan är nästan alltid där. Så antagligen gråter jag över min hand, att jag bor i Tierp igen, min mage som är en ballong eller att skolan är svår. Men! Jag avslutar det alltid med att jag har världens bästa sambo, för jag har lyckats träffa killen som är perfekt för mig. Dessutom firar vi snart sex månader som sambos snart, lyckan. Så ljuset i det mörka är bättre än det mörka i mitt ljus, om ni förstår vad jag menar.
Jag pratade med min pappa igår. Han frågade hur det gick för mig i skolan och vad mina planer är för framtiden. Jag vet att han vill mitt bästa, han är trots allt den personen som jag känner med största hjärtat. Men ibland känns det som om han bryr sig för mycket om sina nära och kära, och för lite om sig själv. Jag må tycka han är jobbig ibland, men han är ändå min pappa, och jag vill ha honom i mitt liv så länge det går, av egoistiska själ. Så mina förhoppningar är att han ordnar upp sitt liv lite, om inte för hans egna skull, kanske för min.
Jag ska plugga lite nu, har väldigt mycket att kämpa igenom. Här har ni en standardbomb från instagram:
Jag och Jens åkte upp till Strömsund och hälsade på världens bästa farmor.
Vi tog foton på min favoritbrygga, på en av mina favoritställen.
Jag har ätit mycket sushi på senaste tiden. Det är gott och är en av de få rätterna som inte gör ont att äta. Dessutom är det en vacker rätt, och jag älskar att se på vacker mat.
Jag och Jens åkte ner till Halmstad och hälsade på. Fick träffa Kerstin, min stjärna.
Jag har bakat och försökt fotat lite.
Jag har möblerat om lägenheten... igen... Men det är svårt att hitta den perfekta möbleringen när man inte riktigt trivs där man bor. Men just nu, trivs jag. Gillar den här möbleringen, såhär får det vara tills vi flyttar vidare.
Puss
Ett liv utan dig hade varit ett liv jag hade tyckt var tomt
Jag får ofta höra att jag är mig själv bland andra men med dig är jag den bästa versionen av mig själv.
#ensåndärmänniskajagintevillvarautan
#kärleksförklaringtillenbästakompis
You can find idiots everywhere
Dear hair
Dear hair
Sen 2012 har jag sparat ut håret, tagit hand om det som det är mitt barn. Men Halmstad har erbjudit konstigt vatten och på 3 månader här har det blivit tunt i topparna och torrt. Så här ska det kapas. För om det är något jag har lärt mig nu när jag är lite lite vuxen är att det är kvaliten som räknas, inte långt och slitet. Be ready, här kommer lite hårinspiration klockan 1 på natten denna onsdag.
This is for those who take their own route. The ones whose spirits can't be dampened, even by the rain. For the ones on a constant journey. For those who try, try again. This is for those who live by the saying 'nothing ventured, nothing gained'.
Idag vaknade jag 16.30, det är söndag. Jag har varit vaken i 6 timmar och inte varit produktiv. Har lagat pasta med räksås, skrivit kokbok, druckit tre koppar kaffe och dansat till musik.
Det där med att vara vuxen och bestämma sitt liv. Det känns coolt. Jag har lyckats med så himla mycket på ett år och jag är stolt över mig själv. Jag blir pirrig-i-magen-stolt när jag tänker på det senaste året.
För ett år sedan tog jag körkort. För 7 månader sen sa jag upp mig från konsum i Tierp. För 5 månader sen flyttade jag till England över sommaren för att jobba. För tre månader sen flyttade jag till Halmstad. För två månader sen kom jag på vad mitt drömjobb är. För en månad sen gjorde jag slut med en kille för att det inte kändes rätt, för att min magkänsla sa nej. Idag dansade jag i min ensamhet för att jag är lycklig. Imorgon är framtiden.
Spenderade senaste timmen med att läsa genom hela min blogg. Läste genom alla mina känslor och tankar. Jag har kommit långt sen studenten. Jag ville uppleva kulturskillnader. Jag har varit utomlands 14 gånger sedan jag var 17 år, då jag reste utomlands för första gången. Jag har dansat på bardiskar, gjort drinkar, varit på dejter, träffat fantastiska människor, varit i slagsmål, kysst män och kvinnor, varit på maskerad, åkt moppe med främling, suttit på stranden vid en solnedgång och uppgång. Jag har lyckas få höga betyg i högskolekurser, jag har imponerat på folk. Folk har imponerat mig.
Jag är lyckligt lottad med livet. Jag har lärt mig så mycket. Jag har nått långt, och längre ska jag nå.
Tack livet och alla ni som finns i mitt liv och har gjort den jag är idag.
It's been a while
Hej där. Det var ett tag sen.
Det är den andra november idag. Jag sitter i min säng och skriver på en hemtenta i min nya stad, Halmstad. Jag läser hållbar turismutveckling på Halmstads Högskola, men jag ska hoppa av efter det här året. Jag ska läsa basår inom natur. Läsa upp betyg och bli smartare. Bli något viktigt. Något som betyder.
kinda.
Den när man är så himla trött att man knappt kan ha ögonen öppna men kan ändå inte somna.
På dig, farfar, tänker jag på idag.
Happy new year
2013 är om några timmar slut. Jag har inga löften för jag tror inte på att man behöver ett nytt år för att ändra sitt liv, även om jag inte är så bra på det. Jag firar nyår med att vara med far och farmor framför bingolotto här uppe i Jämtland. På fredag är det begravning för farfar. Det kommer vara tungt att säga hejdå och vara svartklädd och ingen bra start på året men det ska ändå bli skönt att säga adjö.
Mamma och storebror kommer hit imorgon. Mamma från Japan och David från något fjäll där han har firat nyår. Det känns skönt att ha familjen nära.
Jag har glömt att berätta det, här på bloggen.. Men jag har tagit körkort. Så jag har åstakommit något 2013, förutom att visat min kärlek till vänner och familj.
Nu ska jag ringa och tacka mormor för detta år och önska henne gott nytt år samt önska henne lycka till på bingo.
Puss från tjejen som delar soffa med tre hundar. Gott nytt år!
Breakeven.
Jag har mått bättre. 2013 sämsta dag. Himlen har fått en ny, fantastisk ängel idag och min framtid har dött på samma dag. Jag har mått bättre. Jag har haft bättre dagar.
